En frågeställning som har följt med mig genom hela min fotografiska karriär är: Vem fotograferar jag för?
Det kan tyckas vara en väldigt enkel fråga, där de flesta skulle svara: för mig själv. Men är det verkligen så enkelt?
För vissa kanske det är så. De fotograferar för att de tycker att det är kul, spännande eller för att komma närmare naturen. Vissa nöjer sig med att ha sina bilder på en hårddisk utan att publicera dem på en hemsida eller i sociala medier.
Hur som helst – med Fotosidan, och framför allt Naturfotoforum, föddes min ambition att visa upp mina bilder för andra naturfotografer.
Ostlet kameleont fotograferad i Madagaskar. Med ficklampeljus.
Klicka på bilden för större format..
De första stapplande stegen
När jag först började fotografera natur handlade det mest om att få en skarp bild – en fågel, ett rådjur eller ett landskap. Jag fotograferade för min egen skull, och jag vill minnas den starka känslan av välbehag när jag ”satte den där bilden”.
Med tiden fotograferade jag mer och mer. Jag hamnade så småningom på nätet och började söka runt på olika forum för att lära mig mer. Bland annat hittade jag till Fotosidan, där jag hade en blogg och deltog i ett forum som hette Naturfotoforum. Här kunde medlemmarna ladda upp bilder, få bildkritik, diskutera den senaste kamerautvecklingen och mycket mer.
Naturfotoforum var en mycket aktiv och inspirerande plats för en blivande naturfotograf. Det var också där tanken på att starta en egen fotoblogg föddes. Vid den tiden var fotobloggar populära, och många andra naturfotografer läste och kommenterade varandras inlägg. Jag hade min egen naturfotoblogg, och jag minns fortfarande designen – djupt gröna nyanser och ett fokus på experimentell naturfotografi. En stil jag idag har mycket svårt för.
Som en liten kuriosa kan jag nämna att långt ifrån alla fotobloggar har dött ut, även om många av de jag besökte då inte längre är aktiva. En naturfotoblogg som fortfarande är mycket aktiv och som jag kan rekommendera är: https://www.anicande.se/blogg/
Hur som helst – med Fotosidan, och framför allt Naturfotoforum, föddes min ambition att visa upp mina bilder för andra naturfotografer.
Nyfiken fjällräv, fotograferad på Island.
Klicka på bilden för större format..
Jag var ganska sen med att skaffa Facebook, kanske på grund av att Naturfotoforum fortfarande existerade. När jag väl blev användare var det främst för att kunna visa upp mina egna bilder och se andras. Facebook ledde snart vidare till Instagram, men den plattformen har jag i princip lämnat. Framtiden får utvisa om jag tar upp det igen. Däremot är jag fortfarande aktiv på Facebook – men numera nästan uteslutande genom mitt företagskonto.
Med Facebook kom förstås den snabba belöningen i form av gilla-markeringar – ett träsk av algoritmer, ryggdunkningar och tävlingsmoment. Åtminstone var det så jag upplevde det när jag som amatörfotograf började använda plattformen. Jakten på gilla-markeringar blev snart något jag inte kunde styra över, eftersom algoritmerna avgjorde vem som fick se mina bilder. Till slut blev det så illa att jag mest lade upp bilder som jag visste skulle få många gilla-markeringar, trots att jag själv inte tyckte att de var särskilt intressanta. Konkurrensen med algoritmerna kan verkligen döda kreativiteten och glädjen i att visa upp sina bilder för andra.
Naturfotoforum byggde på en ”ärlig” konkurrens, där alla bilder hade samma chans att bli kommenterade eller gillade. När algoritmerna gjorde sitt intåg i min fotografering blev det allt annat än problemfritt.
Ormvråk och nysnö, fotograferad i skogsgömslet, Fröstad.
Klicka på bilden för större format..
Kolla in mina fotoresor & workshops för 2026!
De flesta av mina fotoresor för år 2025 är fullbokade. Missa inte att redan nu anmäla dig till någon av 2026 års fotoresor. Varför inte till lunnefåglarna i Norge, Berguv & kungsörn i nordöstra Finland eller till fantastiska Vietnam. Häng med på jakten efter dina drömbilder!
Hemsida & Youtube
Det var under den här tidsperioden, när Facebook var den främsta kanalen för att nå intressenter, som synligheten i allt högre grad styrdes av algoritmer. Det var också då jag startade min hemsida. På så sätt hade jag åtminstone ett ankare att luta mig mot – där jag bara kunde skylla på mig själv om jag inte fick tillräckligt med besök.
Under denna period, år 2017, startade jag även min YouTube-kanal. Min första video publicerades den 1 augusti 2017.
Visserligen byggde även YouTube på algoritmer, men här kände jag mig mer avslappnad. Plattformen var inte lika konkurrensdriven som Facebooks ständiga flöden, och jag älskade möjligheten att förmedla min kärlek till naturfotografi genom både video, ljud och stillbilder.
Det var också under denna tid som min ambition att starta mitt eget företag, Fröstad Naturfoto, föddes – även om det skulle dröja ungefär två år innan jag helt stod på egna ben.
Servalkatter i mjukt solljus, fotograferad i Kenya – Masai Mara.
Klicka på bilden för större format..
Inspirera andra fotografer att ta sin drömbild
Så, vem fotograferar jag för?
Under Facebookperioden skulle jag säga att jag främst fotograferade för att göra algoritmerna nöjda. Något som egentligen är helt absurt. Naturfotografi förvandlades till en tävling – en tävling om att få flest kommentarer och gilla-markeringar.
Jag hade med andra ord gått från att fotografera för mitt eget välbehag, till att visa upp bilder för andra naturfotografer, till att låta algoritmerna påverka vilka bilder jag valde att publicera. Med YouTube kunde jag däremot slappna av, skapa det material jag verkligen ville och samtidigt inspirera andra naturfotografer.
Det är där jag befinner mig mentalt idag när jag fotograferar. Jag fotograferar för att inspirera andra naturfotografer, lära ut naturfotografi och uppleva glädjen i att se mina deltagare och elever fånga sin drömbild. Att se deras ansikten lysa upp och känna deras växande inspiration – det är en av de största belöningarna.
Ett drömlikt vinterlandskap, fotograferad i nordöstra Finland.
Klicka på bilden för större format..
Naturfotoresor, naturupplevelser & ekoturism
Den största lärdomen jag har fått genom denna resa är att inte glömma bort mig själv. På något sätt har jag landat i de där första stapplande stegen mot att ta en bra bild. Idag drivs jag av en ständig vilja att utvecklas och bli bättre, samtidigt som mina naturbilder fungerar som en måttstock för hur långt jag har kommit. Jag är i grunden en tävlingsmänniska, men skillnaden idag är att jag tävlar mot mig själv – inte mot andra.
Men livet är inte bara en tävling. Det handlar också om gemenskap och om att försöka göra jorden till en bättre plats att leva på. Därför handlar min naturfotografering i stor utsträckning om att uppleva naturen och sedan dela dessa upplevelser med andra. Inte bara genom enskilda stillbilder, utan genom berättelser där ekoturismens betydelse för att bevara naturbiotoper, djur och fåglar står i centrum.
Avslutningsvis kan jag konstatera att min fotografering idag är mer mångfacetterad än tidigare. Jag har flera mål och anledningar att fotografera natur – både för min egen skull och för att inspirera andra.