Fulufjället – Johan Lennartsson

Mellan 26-29 september åkte jag med Niklas Virsén och Fröstad naturfoto till Fulufjället i norra dalarna för att fotografera. Väl framme vid Fulufjällets nationalpark vandrade vid upp på fjället till Rösjöstugorna där vi bodde – enkelt men bra. På kvällen gav vi oss ut och luftade kameran i området runt stugan där färgerna sprakade och korta knotiga fjällbjörkar kämpade sig upp mot himlen. Fantastiskt vackert men väldigt svårt att komponera bra och balanserade bilder.

Ett tips jag fick från Niklas var att prova att experimentera med skärpedjup vilket jag gjorde – och jag måste erkänna att det kan göra en bild på en annars komplicerad miljö enklare samtidigt som de mäktiga höstfärgerna finns kvar – men jag känner mig inte helt bekväm med det här sätt att fotografera. Jag får öva mer på detta innan jag bestämmer vad jag tycker om den stilen! Jag experimenterade också lite med medvetna kamerarörelser (eller ICM) något som jag hållit på lite med under sommar med blandade och kanske mest mindre bra resultat, men jag gillar den målade känsla som ibland dyker upp i bilden.

En del fjällbjörkar växte parallellt med marken (som den här)  medan andra växte lite mer på höjden. Helt otroliga färger men svårt att komponera en bild med detta virrvarr av färger och grenar. (D850 + Tamron SP 24-70/f2.8 @ 24 mm, f/10, ISO 1000, 1/10 sek).

Här har jag tagit ut svängarna i min tolkning av fjällmiljön: både ICM och trippelexponering… (D850 + Tamron 70-210/f4 @ 70 mm f/32, ISO 31, 1/5 sek)

Nästa dag gick vi upp tidigt och vandrade i mörker och dimma mot det välkända vattenfallet Njupeskär som är det högsta i Sverige med sina 93 meters fallhöjd. När vi kom fram till plasten låg en dimma över landskapet något som jag verkligen gillar; ett dimmigt landskap blir ofta fantasieggande  (om dimman inte är allt för tät vill säga). Vi stannade på fjällsidan en stund och fotograferade innan vi klättrade ner till vattenfallet.

Björkarna kämpar sig tappert upp för bergssidan och dimman och de tunga molnen ger en fin stämning till landskapet tycker jag (D850 + Tamron 70-210/f4 @ 210 mm, f/14, ISO 320, 1.6 sek)

En panoramavy över landskapet efter att dimman har lättat (tillfälligt). Där nere i dalen kan man se gångvägen till Njupeskär (D850 + Tamron SP 24-70/f2.8 @ 24 mm, f/13, ISO 250, 1/3 sek; panorama av 4 bilder)

Vi tog oss sakta ner för fjället och gick fram till Njupeskär på de spångar och plattformar som finns så att även den traditionella bilden av platsen hamnade på minneskortet. Eftersom vi var där tidigt fick vi vara själva på platsen och undvek alla människor som tar ”selfies” på den stora stenen framför vattenfallet. Vi hade Njupeskär helt för oss själva – inte så tokigt.

Den obligatoriska bilden av Njupeskär fotograferad tidigt på morgon (D850 + Tamron SP 24-70/f2.8 @ 45 mm, f/13, ISO 64, 1.6 sek)

Den här HDR-bilden ger en mer dramatisk tolkning av Njupeskär (D850 + Tamron SP 24-70/f2.8 @ 24 mm, f/13, ISO 64, 0.8 sek +/- 2EV)

När vi kände oss nöjda med Njupeskär vandrade vi tillbaka upp för fjället och fotograferade hela tiden. Det var mycket moln  men under en kort tid tittade solen fram och jag lyckades ta en bild med fint motljus mot berget på andra sidan dalen. De gula höstlöven lyste upp och bildade en härlig kontrast mot de mörka granarna.

Helt plötsligt och bara under en kort minut öppnar sig molntäcket och släpper in ljus över landskapet (D850 + Tamron 70-210/f4 @ 98 mm, f/13, ISO 500, 1/250 sek)

Väl tillbaka i stugan var det skönt att sova en stund innan vi gav oss ut igen i området runt stugan. Det blåste så det fick bli några långa exponeringar på detaljer i landskapet.

Lång exponering av vågor som slår några stenar vid strandkanten (D850 + Tamron SP 24-70/f2.8 @ 70 mm, f/14, ISO 64, 1.3 sek)

Vassen vajar i vinden (D850 + Tamron 70-210 @ 210 mm, f/14, ISO 64, 3 sek)

Tyvärr hade vi ett tjockt molntäcke för annars hade vi nog kunnat bevittnat en kraftigt norrsken (uppåt kp6) under natten. Istället fick vi en lång natts sömn vilket vi nog alla behövde.

En ny dag gryr och vi går återigen ner för fjället, den här gången för att fotografera gammelskog – alltså en skog som funnits 120-150 år (tillskillnad från urskog som aldrig påverkats av människan och i princip inte finns i Sverige).  Jag tror inget kan vara så svårt som att att bra bilder i en skog med det kaos som finns där. Som Niklas påpekade, i en sådan här miljö är bildkompositionen extremt viktig med tydlig förgrund och gärna ledande linjer. Lätt att det blir ett virrvarr av detaljer men inget tydligt motiv och då blir bilden svår att ta till sig.

En ljuspunkt i den mörka granskogen –  inte så mycket till förgrund men ett tydligt motiv (D850 + Tamron SP 24-70/f2.8  @ 46 mm, f/9, ISO 1000, 1/50 sek)

Ormbunkens blad fångade ljuset i en annars mörk gammelskog – en tydlig förgrund mot en mörk och sagolik bakgrund (D850 + Tamron SP 24-70/f2.8  @ 36 mm, f/7.1, ISO 1000, 1/20 sek)

Då vi som bäst höll på att fotografera skogen så dök det upp några nyfikna lavskrikor men vi struntade i dessa och fortsatte att fotografera skogen. Däremot efter lunch då vi tänkte fotografera lavskrikor vill de inte alls komma fram, man kan inte styra hur vilda djur beter sig. Så ingen lavskrika men väl en nötväcka som var desto mer intresserade av komma med på bild!

Det här var en mycket närgången nötväcka som vi stötte på i gammelskogen (D850 + Sigma 150-600/f5-6.3 @ 600 mm, f/6.3, ISO 2000, 1/1000 sek)

Gillar det här trädet – ser ut som det har små ben och kan vandra iväg (men det växer runt en sten) (D850 + Sigma 150-600/f5-6.3 @ 150 mm, f/5, ISO 2500, 1/1250 sek)

En fjällbjörk i dimma (D850 + Sigma 150-600/f5-6.3 @ 150 mm, f/5, ISO 2500, 1/1250 sek)

Då vi inte lyckades locka till oss några lavskrikor i skogen bestämde vi oss att vandra ner i dalen tidigt den sista dagen och det var tur det. På vägen ner stötte vi på några fjällripor som inte var allt för skygga av sig utan lät sig fotograferas. Vilket härligt möte.

En fjällripa sitter och trycker i vegetationen (D850 + Sigma 150-600/f5-6.3 @ 600 mm, f/6.3, ISO 3200, 1/640 sek)

Fjällripa sitter i en björk (D850 + Sigma 150-600/f5-6.3 @ 600 mm, f/6.3, ISO 3200, 1/640 sek)

Lite längre fram på vandringen ner för fjället öppnade landskapet upp sig framför oss med en skog dränkt i en stämningsfull dimma sedd lite från ovan (som sagt, dimma är sällan fel). Här blev det återigen många bilder…

Dimman ligger tjock över skogen som framträder med flera lager av träd (D850 + Sigma 150-600/f5-6.3 @ 600 mm, f/7.1, ISO 400, 1/1000 sek)

Dimhöljd skog där trädtoppar dyker upp lite här och där (D850 + Sigma 150-600/f5-6.3 @ 500 mm, f/6, ISO 400, 1/1000 sek)

Väl nere i gammelskogen började återigen våran fotografiska jakt på lavskrikan och den här gången blev vi inte besvikna. Ett problem med att ta bilder på den mycket nyfikna lavskrikan är att den ibland kommer lite väl nära, åtminstone om man har ett teleobjektiv på…svårt att tro att detta är en vild fågel.

En lavskrika i sin sanna miljö – mitt bland skägglaven (D850 + Sigma 150-600/f5-6.3 @ 300 mm, f/5.6, ISO 1250, 1/640 sek)

Lavskrikan satte sig  i en björk nära mig och undrade. vad jag höll på med… (D850 + Sigma 150-600/f5-6.3 @ 550 mm, f/8, ISO 1000, 1/640 sek)

Bland skägglaven hör lavskrikan hemma (D850 + Sigma 150-600/f5-6.3 @ 240 mm, f/5.3, ISO 1250, 1/800 sek)

Man måste tänka på objektivets närgräns när man fotograferar lavskrikor… (D850 + Sigma 150-600/f5-6.3 @ 350 mm, f/5.6, ISO 2000, 1/1250 sek)

Dagarna var redan till ända och det var dags att återvända hem med ett välfyllt minnes kort och en härlig naturupplevelse rikare.

Något jag brottades med innan den här resan var att bestämma vilka objektiv jag skulle ta med då jag visste att vi skulle vandra en hel del i fjällmiljö och Niklas hade flera gånger påpekat att vi skulle packa lätt. En vidvinkel var given för större landskap (Tamron 24-70/2.8) och ett teleobjektiv för mer intima landskap (Tamron 70-210/f4). Frågan var om jag skulle släpa med mitt ganska tunga Sigma 150-600 (som är mitt favorit objektiv) eller inte… Jag bestämde mig att ta med det och tur var det då flera av mina favoritbilder från resan togs med just detta objektiv så den vikten var väl värd att bära.

Till sist måste jag säga att jag är mycket nöjd med den fantastiska miljön och de bilder jag tog, där några syns i det här inlägget (men många ligger fortfarande orörda i Lightrooms bibliotek), och hur resan organiserades av Niklas och Fröstad naturfoto. Toppen! Fulufjället är en plats jag kommer att återvända till i framtiden.

Stillhet (D850 + Sigma 150-600/f5-6.3 @ 360 mm, f/9, ISO 1000, 1/640 sek)